Ikväll så möttes Sverige och Argentina i nya Friends Arena. Själv mötte jag Zlatan utanför hotellet och fick samtidigt hälsa på min gamla idrottslärare – vår landslagscoach Jag var helt inställd på att Sverige skulle få pisk mot Argentina, och visst blev det så. Självmål och två till väldigt enkla mål visar att kvalitén på det svenska laget är i princip bara Zlatan och sen ganska tunt. Det är svårt att slå värdslag (som går på halvvart) om endast en i laget är i världsklass själv.

3-1 slutade matchen och det var självklart nästan fullsatt på Arenan. Jag har svårt att tro att Sverige kommer att komma till VM 2014 med det här laget, och definitivt inte göra om bragden från 1994 när vi tog Brons i Fotbolls-Vm i USA. Jag tog emot laget i Rålambshovsparken den sommaren och bär fortfarande ärr från den kvällen när jag drog i skenbenet i kanten på en pool som då stod i Kungsträdgården.

Gör istället som jag, lägg upp fotbollsskorna på hyllan och börja springa istället. Det är en lägre skaderisk och du kommer alltid i mål. Att spela fotboll har jag svårt att se tjusningen med, kanske för att jag själv inte är en lagspelare utan när jag tävlar så tävlar jag mot mig själv och bara för mig själv. Att vara tvungen att lita på någon annan har jag svårt med, att behöva stå där med skägget i brevlådan då ens lagkompis precis gjort så man förlorat hela matchen eller varför inte VM? Då är det bättre att vara helt själv i en helg egen idrott – kast med liten gurka. Nytt för nästa OS!